Vården och livet.
Hej!
Har faktiskt mitt i allt kaos helt glömt att jag har min blogg.
Det har hänt så himla mycket på kort tid, och jag har knappt hunnit ställa om migsjälv.
Jag har upplevt en stor mental påfrestning de senaste månaderna som har tagit så mycket energi. När jag var i tonåren, så var jag en person som gärna glorifierade psykisk ohälsa. Jag mådde verkligen inte bra i migsjälv då, och jag hade konstaterade "problem", men då levde jag med det mer som en identitet. Nu när tiden har gått, mycket har hänt, och jag står på en helt annan plats i livet, så har jag vandrat väldigt långt bort från den synen. Det har slagits över lite åt det andra hållet, där jag är medveten om mina diagnoser, men jag anser inte att de tillhör mig, och det ska absolut inte märkas att jag är avvikande.
Men det blev ohållbart, och jag insåg att personen som blev absolut mest lidande av det var jag själv. Så jag tog mig i arslet och skrev en egenremiss till psykiatrin..... Tror ni inte den blev nekad?
Jag blev nekad för de ansåg att jag fortfarande hade ett missbruk för jag hade kontakt med beroendeenheten. Jag var så snäll och påpekade för dem att LARO räknas ofta som en livslång behandling, och att jag hade urinprov från över 2 år tillbaka som kunde stryka min nykterhet. Såklart ljög jag, och fick ett rätt otrevligt avvisade. Jag sökte för problem som inte var relaterade till missbruk, utan för diagnoser jag fått som barn.
Sen har jag fått flytta till en lägenhet utan möbler. För utslussboendet, förbjuder möbler, med formuleringen att det blir jobbigt för DEM att kasta ut möblerna om de kastar ut en boende. (Vilket är en extremt tråkigt antydande om människorna de arbetar med) Men å andra sidan, så kastar de också väldigt gärna ut folk, eller säger att de är färdigbehandlade och släpper dem utan uppföljning. 4 personer som jag känt bra har råkat ut för det. En valde att avsluta sitt liv. En hade fyra barn och de valde att släppa personen utan boende, samma med en annan - som hamnade i missbruk 1 vecka efter att varit klar. Den fjärde hamnade i en barack med aktiva personer.
Jag är tydligen också färdigbehandlad.
Jag hittade iallafall ett boende. Men nu sitter jag här, i en värld som är upp och ner. I en enande lägenhet, med studier på distans. Och mitt huvud stormar.
Jag märkte att jag tappade tråden lite. Men ska försöka sätta upp min dator och skriva något vettigt.