frifranallt.blogg.se

 Har vart så mycket runt omkring, mycket på universitetet, mycket med mitt mående, så har inte haft orken att uppdattera. 

Fick nyligen veta att jag inte får bo kvar där jag bor nu. Och att jag måste flytta härifrån senast januari.

 

Precis när saker äntligen börjar flyta och mitt mående stabiliserats lite, så kommer denna smäll. Känner mig huggen i ryggen. För på vårat tidigare möte så hade jag berättat om att jag mått extremt dåligt under en längre tid, och de lovade att de skulle hjälpa mig med att försöka lösa det. 

 

Men sen i början på veckan då det var ett uppföljningsmöte ang min placering så kastar min kontaktperson mig rätt under bussen. Hon sa att jag var för självständig och inte prioriterade möten osv. (pga att jag läser 100% på universitetet som är relativt nytt, och att jag utöver det har ett barn att ta hand om) Sen så sa de också att jag mådde bra, trots att jag uttryckte väldigt tydligt att det är mycket som är extremt jobbigt och att jag är väldigt stressad. 

 

Om inte detta skulle räcka så fick jag också avslag på min ADHD-medecin, något som jag haft i flera år tidigare, men inte åt under grav och amning. Jag måste då göra om delar av utredningen, detta för att läkaren som vi träffade ansåg att jag inte hade ADHD. Han träffade mig i 15 minuter, och på dessa 15 minuter så kunde han visst avgöra hur jag fungerar i exakt allla situationer. 

 

Iom att de också tog upp medecineringen på ronden, så såg överläkaren att jag stod kvar på monobuprenorfin, och då skulle ju det bytas med. Som att jag inte redan känner att min dos inte räcker till, så ska de byta till något som för många är ännu sämre. Jag förstår verkligen inte. inte ett enda positivt prov på 2 år. Inte ens utslag på Etg-sticka (alkohol) plus att jag gör utandningstest VARJE dag, inte ett ända som inte är som det ska varit.