Att föda barn som LARO - patient
Laro är för dom som inte vet, LäkemedelsAssisterad Rehabilitering vid Opioidberoende, i vardagsmun kallat "programmet".
Jag kommer inte gå in i djupet på vad det innebär i detta inlägg. Kortfattat är det dock en hjälp för personer som vill komma ur sitt opiat/opioidberoende. De mediciner som används i dagsläget är Buprenorfin, Subuxone och Metadon. Jag har Buprenorfin. Buprenorfinet är en opiatantagonist och blockerar effekten av nästan alla opiater/opioider, så som morfin, heroin, oxicontin osv, jag kan äta dessa, men kommer inte få något rus, eller någon smärtstillande effekt.
Detta kan såklart bli ett problem när man ska medicinera för smärta.
Här är riktlinjer för smärtlindring vid missbruk/tidigare missbruk.
Jag hade fått träffa barnmorskan 3 gånger innan det var dags, vi hade pratat och jag kände mig väldigt trygg med henne. Jag hade yttryckt min oro för att inte få adekvat smärtlindring vid förlossningen, och berättade för henne att Ketogan är en av de få opioider som faktiskt bryter igenom min medicin. Vi kom överens om detta och jag kände mig trygg.
Sen när det väl var dags så var det en helt annan historia. Den trygghet jag kände med henne tog en snabb vändning när hon sa till mig
"Vi vill inte ge dig ketogan, vi är rädda att du ska tycka det är skönt och att du ska börja droga igen."
Där ville jag faktiskt börja gråta, kände mig extremt kränkt, betydde inte mina 9 månader av nykterhet ett skit? Förtroendet sprack där, och det sårade mig faktiskt mer än vad jag trodde. Jag var ju inte direkt där för att få knark, jag skulle föda ett barn, ruset var ju inte direkt det jag tänkte på där. Tillråga på allt så sa läkaren att EDAn inte skulle ta fullt ut eftersom att min medicin blockade endel av smärtlindringen.
Såhär står det i riktilinjerna ang Subutex
Sedan står det även såhär
Dom skriver rätt ut att en frånvarao av god smärtlindring kan leda till återfall.
Hur eller hur så kom min bebis iallafall ut sen.
Jag fick ligga på BB i sex dagar för att dom ville se om det var så att bebis blev abstinent eller inte. Det finns en risk att man som subutex-mamma gör sin bebis abstinent, detta kan vara ett orosmoment för sig. Jag hade ångest över det, tänk om jag hade orsakat min oskyldiga lilla människa något som hn inte valt själv, att behöva tända av ifrån droger som hn inte valt att stoppa i sig.
Men dessa tankar sköt jag åt sidan, hur hade det sett ut om jag inte hade varit i behandling? Fortsatt levt det stressiga hårda livet som jag gjort innan, själv tänt på och tänt av dag ut och dag in, vilken påfrestning det hade gjort på kroppen, vilken stress för bebisen det hade varit.
Men jag hade tur bebis fick ingen abstinens.
De flesta på BB var helt underbara, sen fanns det dom som fick mig att känna mig liten och värdelös. Det var en sköterska som påpekade att ALLT jag gjorde var fel, att hn sög fel, att jag gjorde fel som lät bebis sova på mitt bröst, att hon inte trodde att jag skulle lyckas att vara mamma.
Detta tog nog mer än vad jag ville visa.
Att man - bara för att man tidigare i livet har gjort misstag, att man alltid ska straffas för dom. Inställningen att alla människor som använder droger är dumma i huvudet och helt efter flötet....