Stress, droger och återhämtning
Jag känner att denna bloggen kanske har en tendens att vara lite förvirrande. Jag värker ur mig så otroligt mycket, och ofta kanske inläggen saknar relevans med varandra.
Jag var tidigare en rätt så impulsiv människa, något som jag kan sakna, men möjligheten och framförallt tiden är något som saknas idag. Så den lilla impulsivitet jag har kvar, kanaliserar jag i mina inlägg på bloggen.
Ibland så skriver jag saker som endast backas upp av källor som också postas, och ibland är det enbart mina personliga känslor.
***********************************************************
För tillfället så mår jag helt okej. Jag fick tillfälle för återhämtning efter en intensiv, krävande jul-ledighet och en tung metod-kurs.
Mitt liv har bestått av så mycket stress, sen jag var väldigt ung. Denna stress har orsakats av mobbing, press i de sporter som jag tävlade i som ung, hög arbetsbelastning (jobbade mycket vid sidan av studierna), orimliga krav, en ätstörning, etc. Detta var en av de delar som ledde till att jag började med droger.
Jag hade ingen tid för att återhämta mig, och inte heller den kunskapen. Så när jag insåg att jag på en kemisk väg hade möjligheten att finna ett inre lugn, så hade jag ingen anledning till att inte hjälpa migsjälv den vägen. Min nyfikenhet och öppenhet mot saker som man borde låta va, gjorde det inte bättre.
Efter ett tag så var inte det kemiska ändast en hjälp för att komma ner och slappna av efter en hård utmattande vecka, utan det hade övergått till ett konstant behov av att inte vara jag. Det blev drogerna som istället utgjorde stressorerna, men i det så var det också som att det som stressat mig från början, inte längre hade en negativ inverkan.
Med drogerna borta, så återkommer stressorerna, och utan riktiga redskap att hantera dem, så tar de hårt. Stressen känns fysisk, som en klump i magen, en ständig irritation och virrighet. Jag V E T att nu är det dags att lugna sig lite, trycka på bromsen, men det går inte, det finns inte tid.
Jag måste göra mig tid... och det är vad jag har gjort de senaste dagarna, skapat tid, för min egen skull.
Jag släppte att jag behövde göra precis allt i grupparbetet
Jag åkte och träffade min bästa vän och åt god mat.
Istället för att gå ut och tvinga ut mig på helt onödiga promenader, så sov jag en extra timme på dagen.
Jag gick hem och la mig en stund efter föreläsningarna, istället för att hämta på förskolan direkt.
Jag stannade i soffa extra länge.
Efter att ha försökt att eliminera så många måsten som jag har kunnat, så mår jag lite bättre. Nu handlar det om att försöka stanna i samma mind-set.
Det är så otroligt viktigt att försöka fortsätta hitta dendär tiden, även när det känns bra.
Efter ett tag så var inte det kemiska ändast en hjälp för att komma ner och slappna av efter en hård utmattande vecka, utan det hade övergått till ett konstant behov av att inte vara jag. Det blev drogerna som istället utgjorde stressorerna, men i det så var det också som att det som stressat mig från början, inte längre hade en negativ inverkan.
Med drogerna borta, så återkommer stressorerna, och utan riktiga redskap att hantera dem, så tar de hårt. Stressen känns fysisk, som en klump i magen, en ständig irritation och virrighet. Jag V E T att nu är det dags att lugna sig lite, trycka på bromsen, men det går inte, det finns inte tid.
Jag måste göra mig tid... och det är vad jag har gjort de senaste dagarna, skapat tid, för min egen skull.
Jag släppte att jag behövde göra precis allt i grupparbetet
Jag åkte och träffade min bästa vän och åt god mat.
Istället för att gå ut och tvinga ut mig på helt onödiga promenader, så sov jag en extra timme på dagen.
Jag gick hem och la mig en stund efter föreläsningarna, istället för att hämta på förskolan direkt.
Jag stannade i soffa extra länge.
Efter att ha försökt att eliminera så många måsten som jag har kunnat, så mår jag lite bättre. Nu handlar det om att försöka stanna i samma mind-set.
Det är så otroligt viktigt att försöka fortsätta hitta dendär tiden, även när det känns bra.