"Mamma... jag testade amfetamin"
Jag är inte här för att få er att älska knark, romantisera, testa mera... Utan för att hjälpa till. Från allas håll. För här i Sverige, så är synen på narkotika handikappande, sigmatiserande och förstörande. Synen om en nollvison skadar människor. Det skapar snevriden proparganda som leder till utanförskap och utsatthet.
På grund av denna stimgmatisering och detta svartmålande så finns det en stor skam relaterad till droger. Det är så skamfyllt, att man hellre väljer att hålla ångesten inne istället för att säga orden. Mamma, jag har testat amfetamnin...
Om någon väljer att dela detta med dig, så har du ett enormt förtroende. Förstör inte det. Det krävs så mycket eftertänksamhet, kalkylering, ångest, tid, att dela med sig av en sådan sak.
Det kan såklart kännas hemskt i dig med, många känslor som rusar i huvudet och i hjärtat. Men att omsätta sin rädsla till ilska är inget som är fördelaktigt för någon av er.
Att ha testat narkotika en gång betyder inte att man är beroende, och det är nog mer vanligt än vad man tror att ungdomar i skolåldern har testat en psykoaktiv substans. Folkhälsomyndigheten som refererar till CANs studie som visar att 9% av pojkar och 6% av flickorna i årskurs 9 någon gång har testat droger. Andra året i gymnasiet så har 19% av pojkarna och 13% av flickorna brukat droger. (CAN, 2019)
Dessa siffror kan ses på olika sätt, det kan vara ett föremål för att lugna, att om ditt barn säger till dig att h*n har testat, så är ditt barn inte någon anomali som inte platsar i statistiken. Detta betyder inte att man ska tycka det är det bästa som någonsin hänt, för att sen inte lägga någon tyngd i det alls.
Att tro att man kan förbygga att någon tar droger med skräckproparganda och lögner är väldigt naivt, och antingen har det istället en motsatt effekt. Det går istället berätta om det på ett sätt där man förklarar vad droger är och vilken typ av inverkan de har på hjärnan och kroppen, kanske dela med sig av sina egna erfarenheter, och erbjuda en trygghet där ditt barn har en möjlighet att komma till dig och anförtro sig till dig.
Ibland kan det ske saker i relation med ett intag av droger, som man kanske inte ens vill föreställa sig. Då är det viktigt att fokus inte hamnar på drogerna, utan på händelsen. Låt inte situationen överskuggas av att det skett samtidigt som ett intag av droger, för det andra är så mycket viktigare.
Att ha testat narkotika en gång betyder inte att man är beroende, och det är nog mer vanligt än vad man tror att ungdomar i skolåldern har testat en psykoaktiv substans. Folkhälsomyndigheten som refererar till CANs studie som visar att 9% av pojkar och 6% av flickorna i årskurs 9 någon gång har testat droger. Andra året i gymnasiet så har 19% av pojkarna och 13% av flickorna brukat droger. (CAN, 2019)
Dessa siffror kan ses på olika sätt, det kan vara ett föremål för att lugna, att om ditt barn säger till dig att h*n har testat, så är ditt barn inte någon anomali som inte platsar i statistiken. Detta betyder inte att man ska tycka det är det bästa som någonsin hänt, för att sen inte lägga någon tyngd i det alls.
Att tro att man kan förbygga att någon tar droger med skräckproparganda och lögner är väldigt naivt, och antingen har det istället en motsatt effekt. Det går istället berätta om det på ett sätt där man förklarar vad droger är och vilken typ av inverkan de har på hjärnan och kroppen, kanske dela med sig av sina egna erfarenheter, och erbjuda en trygghet där ditt barn har en möjlighet att komma till dig och anförtro sig till dig.
Ibland kan det ske saker i relation med ett intag av droger, som man kanske inte ens vill föreställa sig. Då är det viktigt att fokus inte hamnar på drogerna, utan på händelsen. Låt inte situationen överskuggas av att det skett samtidigt som ett intag av droger, för det andra är så mycket viktigare.
2017 så dog det i sverige 626 personer relaterat till narkotika. (Folkhälsomyndigheten) och det är FYRA gånger så högt som det genomsnittliga dödligheten i Europa. Endast Estland hade högre dödlighet än Sverige.
Med dessa siffror vill jag slå fast att det måste vara något allvarligt fel i hur Sverige hanterar personer med beroendesjukdom. Att ha en nollvison hjälper uppenbarligen inte så bra.
Tänk på hur ni pratar med era nära och kära, ingen vill att ens barn ska bli en del av den statistiken.
Tänk på hur ni pratar med era nära och kära, ingen vill att ens barn ska bli en del av den statistiken.